Monday, February 23, 2009

C och Vasaloppet

Det noteras att C kommit i mål med en något bättre tid än den Ernst Alm hade 1922.

6 comments:

Thomas said...

Så han har redan kommit i mål... Placering och tid? Hoppas innerligt att han inte skämde ut sig med en tid över 7 timmar. Visserligen var det inte helt optimala förhållanden, men han var ju höghöjdstränad.

MJ said...

07:19:59 lyckades C prestera och Ernst hade 7:32:49. Inför nästa åt skall han få spåra hela tiden utan stighudar så får vi se om det hjälper. Att skylla på de tre V:na (väder, vind och valla) är bara att ynka sig...

CL said...

Ernst Alm ska ha all heder för sin mycket fina tid. De som låg i täten på årets lopp fick faktiskt spåra precis som på gamle Ernsts tid. Den som var snabbast kom in på 5.50 vilket säger lite om de mycket svåra förhållanden som rådde i snökaoset. Som Dalarnas Tidning skriver: "Aldrig har det varit så besvärligt i spåren som under söndagens öppet spår."

http://www.dt.se/nyheter/mora/vasaloppet/article403301.ece

När det hade vräkt ner snö en bra stund så fanns det bara ett spår (ja, spår och spår..) där alla åkte. Om man ville åka om, ja, då var det bara att ge sig ut i lössnön och slita ont... Och så finns det folk som förnumstigt nämner egna tider (ja, de som överhuvudtaget har åkt alltså...) från år det då det har varit isgata och medvind hela vägen ner till Mora. Som om det på nåt sätt skulle gå att jämföra...

MJ said...

Nu är det väl ingen som har sagt att det skall vara en en dans på rosor. Är inte hela vitsen att man skall slita just ont så att man kan skryta om det.

Det verkar som om detta med ett spår ligger den närmare verklighen än välpreparerade i diton i bredd. Det är svårt att tänka sig att Gurra V:s (ej att förväxla med V Gurra) förföljare hade mer än ett spår och följa. Dessa dalkarlar fick nog slita ont om dom skulle hinna upp mannen i fråga innan gränsen passerades. Men färden tillbaka till Mora torde varit mer präglad av söndagstur än tävling. Dessutom skulle säkerligen dalkullorna inventeras på tillbakavägen i både Smågan, Oxberg och andra mer eller mindre kända platser.

P.S. Tog mig friheten att radera C:s dubbelpost D.S.

Ioli said...

Man får vara glad att inte dalkullorna inventeras numera.

CL said...

Dalkullor bör bara uppsökas i nödfall. Men även den bäste kan ibland behöva livas upp när vägen känns lång och tröstlös. Då är sjukstugornas värme en livlina. Som kollapsåret 2006. Men annars får man hålla sig i spåret.

Värt att notera är att resultatlistan från detta års mödosamma lopp nu är offentlig. På plats 371 av 6600 deltagare finner vi undertecknad. Trots en medioker tid får man ändå se det som en framgång.

En särskild eloge till Fredrik W som efter att ha grundat med många varv i Finspångs konstnö kom in på plats 31.

http://blogg.ensvenskklassiker.nu/resultat_os_2009_son.html